HANNA G

Så är faktiskt fallet, att jag anser mig själv som blyg. Men när man tänker efter så är jag definitivt inte det. Jag kanske är rädd för nya saker, men jag är definitivt inte blyg.

Satt och tänkte på det här med killar. Jag tycker att jag alltid varit blyg när det kommer till killar och till att dejta. Men helt ärligt är jag nog lite framfusig. För jag tänker tillbaka till innan jag och Martin var tillsammans och på killarna man träffade då. Hur fan vågade jag träffa och umgås med dom? Jag tycker att det verkar skitläskigt att ragga nu, men jag vågade det förr?  Vad får mig att tro att jag var grymt blyg och socialt efterbliven? Kanske försöker jag förtränga att jag var så framfusig förr och istället målar jag upp en falsk bild över hur jag egentligen är?! Okej det är bara för mig att inse att jag inte är en liten ängel som jag trodde att jag var. FAN!

peace