Dyrbar kärlek
Barnslig onsdag
Idag bröt jag och Maria alla gränser, jag har ingen aning om hur det började, men helt plötslig står vi i köket på sophiahemmets högskola och "skjuter" på varandra med smörknivsar, kastar låtsas granater i form av äpplen och hushållsrullen får egera bazoka. Magen knep och kinderna ömmade efter allt skrattande. Det här var nog det bästa jag kunnde göra en tråkig eftermiddag i skolan.
Jag rekomenderar verkligen att bryta alla gränser ibland och bara göra det man själv känner för. En ren lättnad.
kram
Ledig tisdag
Jobba över någon timme men det gjorde mig ingenting hade det ändå så trevligt med emelie, så pratade om vad jag hade haft för mig under dagen, riktigt trevligt.
Nu är det till att sussa innan project runway börjar, älskar verkligen det pogrammet.
Project runway 21.00 tv3
Gulliga bråk
Dom man talar med säger att smärtan var olidlig men att det var värt det eftersom man fick någonting vacker för det. Vackert? vad menar dom då? Ett barn som är täckt av fett, eller ett barn som har kommit in i trottsåldern, eller menade dom då en ung tonåring som skriker och testar gränserna till max? Eller menade dom den äldre tonåringen som ständigt tar hem nya killar/tjejer, och medans man hör det regelbundna dunkandet från väggen och undrar om det verkligen kan vara sant? Eller syftade dom på den framgångsrike som inte bryr sig ett skvatt om dig längre?
Inte fan har vi det kvinnor lätt.
Jag är iaf himla stolt över mig själv att jag lärt mig att behärska mig själv och inte få allt för många utbrott på min klära mor, istället väljer jag ett mer lättsamt sett att ta ut mina aggretioner på henne, genom att kittlas eller kanske ta vattenslangen och spruta henne dyblöt. Himmla kul och effektfullt.
kram
Regn
Springa och bada i det ljumna vattnet, eller att springa genom de stora vattenpölarna på tomten. Nu saknar jag de lyckliga åren där ute, livet har blivit begränsat, väljer att sitta inne och iakta regnet.
Hjälp!
American history X
Attt vara en person som inte gråter när jobbiga saker inträffar kan vara väldigt påfrestande ibland. Jag är en sån person, exakt en sådan person. Att någon som man gillar försvinner ur ens liv betyder psykisk ohälsa, att stänga in all smärta som man helst av allt vill tömma ut i salta tårar stannar kvar djupt inne, djupt djupt inne. Smärtan ligger där som en sten i skon - irreterar, skaver, och alla vet vi att man inte får frid i skon förrens man tagit ut stenen. Om detta nu även gäller smärta, förstår ni då hur mycket smärtan har skavt i mig de senaste 4 åren? Att smärtan var stor då förstod alla, men att den skulle mycket värre kunnde inte ens jag förutspå.
Så nu ligger smärtan där, precis som en sten i en sko och skaver. Det gör ont må jag lova.
Att inte våga visa kännslor är något jag är specialist på, stänger allt inne, alla negativa kännslor. Kanske bra för omgivningen(?) men hur bra är det igentligen för mig?
Men åter, jag vågar inte visa mina kännslor, så istället passar min kropp på att stöta bort små fragment av "stenen" i de mest opassande situationerna som exempelvis idag;
Slut scenen i American history X får mig att bryta ihop totalt, visserligen var det många som grät, men dom återhämtar sig dock efter en stund, själv går man där en hel dag i skolan och är helt splittrad, helt tom, man vill inget hellre än att bara gårta tills ögonen är så uppsvullna att det är omöjligt att se. Känns som att min helvetes port öppnades idag.
JAG HATAR ATT VISA KÄNNSLOR!
Fruktsallad
Jobbet är slut, och har precis avslutat ett samtal med Malin över telefon. Det glädjer mig att det gick så bra som det gjorde för henne första dagen på jobbet, ser fram emot att ha henne som arbetskamrat en tid framöver, kanske blir det lättare att gå till jobbet under sommarlovet om hon är där.
Min styvsyster fick en dotter inatt vilket glädjer mig, jag och min chef har gått runt och bara väntat de senaste dagarna. "När kommer ungjäveln". Gud det är så perfekt, alla är hur glada som helst över att hon äntligen är här.
Här får ni en bild på henne:
Nu ska jag v'nta in Kia, vi ska göra fruktsallad och kolla på film. <3
Älskade vän
Saknar Emil som aldirg förr, avskyr verkligen den där tomma kännslan som blir starkare när jag lyssnar på en speciell låt som symboliserar "oss". Smällar man får ta, men jag hoppas verkligen att vi ses snart älskade vän. Det är du och jag, jag trivs så himmla bra i ditt sällskap, kan alltid vara mig själv med dig. Den gången vi satt vid vattnet och kollade på solnedgången, känndes inte allt bara så perfekt då?
För överigt ser mitt liv helt okej ut nu, skolan går okej, jobbet går bra och jag trivs, det sociala är lika bra som det alltid är, så det finns inte mycket att klaga på. Kännde verkligen att jag behövde skriva av mig lite.
Snart kommer det att ske förändringar i mitt liv, känner det på mig, utöver det så kommer det att hände en del inför sommaren.
SE YA!
